Här ser vi 4 av Lynns 6 syskon! Kullen bestod av 4 hannar och
3 tikar. När jag kom för att hämta Lynn, hade en tik redan
sålts så det fanns 6 glada valpar kvar.
Så har hon äntligen kommit hem våran lilla Lynn. Efter en lång lång färd från syskonen i Norge har nu Lynn äntligen hittat hit. Resan gick förvånandsvärt bra, och det gnyddes bara lite när hon vaknade aldeles ensam. Men det räckte med ett tröstande finger så somnade hon om igen strax. Men det är ju att gå händelserna lite i förväg.
Uppfödaren Tore Woldstad hade hälsat att vi var välkomna att hämta valpen i "romjul" vilket tydligen är norska för mellandagarna! Så måndagen den 28 dec åkte jag de 25 milen från Arvika (där jag firat jul) till Drammen för att hämta underverket.
Vi lotsades rätt av Arve Gomsrud som har ett helsyskon till Lynn, nämligen Aico. Väl framme möttes vi av ett gäng glada hundar och en stor hög med valpar!
Här ser vi 4 av Lynns 6 syskon! Kullen bestod av 4 hannar och
3 tikar. När jag kom för att hämta Lynn, hade en tik redan
sålts så det fanns 6 glada valpar kvar.
Vi bjöds på en valluppvisning med Tores hundar, vilket gav ett bestående intryck! Nu vet jag hur det skall se ut och till sommaren blir det att kämpa, jag och Lynn....
Att välja rätt valp visade sig vara väldigt svårt för husse, det fanns sex stycken kvar i kullen, och endast en tik hade hämtats, detta dagen innan. Som tur är hade jag bestämt mig innan att det var en tik som jag ville ha och då fanns det ju bara två att välja mellan. Som det artade sig blev det snarare så att valpen valde husse än tvärt om. Lynn (som hon kom att heta) var den som kom fram fortast och verkade mest framåt av de två (just då ialla fall). I vaket tillstånd är svansen konstant i rörelse och det glada humöret tillsammans med den stora upptäckarglädjen gör att hon är helt oemotståndlig. Det spelar ingen roll, människor eller djur, glädjen är lika stor än då! |
Mamma Bess var en mycket trevlig bekanskap, hon överföll oss med blöta pussar och ett våldsamt svansviftande,ända tills det var dags att jobba! Då var koncentrationen på topp och trots att det var 4 månader sedan sist, fungerade vallningen bra, utan några som helst hårda ord eller förmaningar.
Med en europamästare till pappa och en mamma som placerade sig 6:a i norska mästerskapen så har Lynn mycket att brås på!
Efter en fantastisk lunch och många timmars prat om vallning
och vallhundar (tack för alla tips och råd) var det så
dags att styra kosan hemåt. För att mildra chocken för
lilla Lynn stannade jag till först i Arvika och gjorde for sedan de
återstående 30 milen dagen där på.
 |
Väl hemma hittades favoritplatsen med en gång. Under köksbordet är det perfekt! Något att gnaga på och samtidigt gömma sig under. Bordskivorna gungar spännande när man gör ett anfall mot dem. Att sedan Jess inte kommer in är ju bara så mycket bättre. |