En sorglig, korvlös kväll.

Ett kåseri av Christina Kellberg ur DN 3/10 1999

Det var tidig kväll, men hade hunnit bli mörkt. För det var höst nu och regnet bidade strax ovanför trädtopparna.

Det var en kväll som gjord för promenad. När husse gick ut i hallen och tog på sig jackan förstod hans vän att det var dags. Han sträckte på sig, hämtade bollen och ställde sig vid dörren.
De vandrade Råsundavägen ner och fukten letade sig på ett skönt sätt ner i den svarta pälsen. Han hade ett bra greppp om sin slitna skinnboll, som delvis tappat luften, och snart var de nere vid Stråket.
Men nej, husse stannar vid Solparksgrillen, korvkiosken.
Han har varit här flera gånger med husse och där inne bakom luckan finns de godaste korvarna i Solna. Flera gånger har han fått en stump när husse köpt.
Han släpper bollen och tar sikte på mannen där inne, som snurrar korven på grillen, tar fram ett bröd och ja, varför tar alltihop så oändligt lång tid?
Neonskylten speglar sig i asfalten en bit ut på gatan och ljusen från luckan väver in Solparksgrillen och husse i ett varmt härligt sken.

Nu är korven snart klar och han, som är en välborstad, svart bordercollie, slickar sig om munnen. Han vet precis hur det kommer att kännas när han får in den där biten i munnen. Det är kort sagt lycka. När mannen där inne sträcker sig efter senapen och ketchupen sätter han sig, blickstilla, för nu är ögonblicket strax inne. När mannen i luckan sträcker ut den till husse rister han till lite, mycket lite, och vänter på ett tecken från husse. Att husse ska göra det han brukar. Han brukar ju bryta av en bit på änden, en bit korv med en bit bröd och sträcka fram den till honom.

Men nu gör inte husse det. Husse stoppar korven i munnen och säger: "Kom nu!" Ska han inte få något? Nej, han är ju dålig i magen och korv är ingen bra diet. Sorgen sprider sig från munnen ut till svansen. Vägen hem är bara svart och våt och han bryr sig inte ens om höstens lukter, som tränger upp i nosen. Allt är nattsvart. Han reser sig, oändligt långsamt. Plockar upp bollen och börjar med tunga steg gå mot husse.

"Kom nu!" ropar husse igen och mumsar på korven. Nere vid spelbutiken svänger de runt hörnet och han håller sig två meter bakom husse. Svansen slokar